Lövekulle camping

Badplatsen vid Lövekulle camping är en välbesökt plats, av både campinggäster och alingsåsare. Här såg jag tidigare i sommar ett träd där jag ville hänga en gunga. Tyvärr blev det först nu då besökarna är desto färre men platsen fortfarande lika vacker. Det fick i alla fall bli en första test. Jag ville ju gärna se hur en gunga skulle vara just där...

Det som jag tycker är extra intressant med den här platsen är att man gungar i en sluttning, vilken ger en speciell känsla. Man kliver på gungan och gungar ut över backen vilken skapar en känsla av att gunga högre upp. Man får verkligen dingla med benen även om man är lång.

Tyvärr var det svårt att få tillräckligt avstånd mellan linorna upptill och med bara ca 3 m upp till grenen vippade gungan ännu mer. Behållningen i nuläget blev därför den fantastiska platsen och dess utsikt. Att på en sådan här plats få sitta en bit upp i luften och vaggas i skuggan under ett träd. Mycket bra. Precis som bänkarna här är välbesökta bli gungan ännu en plats för sittande. Här skulle man vilja sitta länge och jag skulle därför vilja ha en dubbelgunga med ryggstöd. Då kan jag garantera att den skulle vara upptagen varenda fin sommardag. Jag ska fråga ägaren om att få göra en till nästa sommar.

Kyrkoparkens svarta gunga

Dag. 1 Lördag.

Inne i centrala Alingsås ligger Christine kyrka. Omkring den finns en park med gångstigar där det ständigt rör sig människor åt flera håll. Här hade jag sett ut ett träd jag ville prova hänga en gunga. Efter ett samtal med kyrkovaktmästaren fick jag klartecken på att hänga min gunga under helgen. Sagt och gjort!

Dagen började med regn och åska och det kändes onekligen smått galet att stå under ett träd och kasta en boll med rep. Jag visste inte ens om jag skulle lyckas få över repen.

Bäst när jag stod där och kastade kom min goda vän Joakim gående och blev till god hjälp. Jag hade helst velat hänga med 1 rep för att komma ifrån problemet med vippandet men då jag inte hade möjlighet att klättra upp och fästa repen vid grenen fick det bli att kasta över ett rep på vardera sida. Till denna gång hade jag lärt mig fördelen med att hänga repen vidare upptill då det minskar att man gungar snett.

Jag hann inte mer än få upp gungan så kom två flickor och frågade om de fick gunga. En äldre kvinna stannade och log mot dem och sa.

-Tänk att få gunga i kyrkparken!

Gungans krav vid tillverkningen:

Långa linor.

Sits bred nog att kunna sitta två på.

Svart, vilket var en färg jag ville pröva särskilt för gungans plats.


Vacker men simpel i sin uttryck.


















Mått
Längd 850 mm.
Bredd 250 mm. 
5 st plankor, vardera 45 mm breda.
Linornas längd:

Material
Furu målad med svart falufärg 2 ggr. Slipad något med sandpapper för ett lite slitet intryck.
Halvmatt lack för att säkert inte färgen skulle kunna förstöra kläderna. 
Rep:Sisaltågvirke.

Så var gungan på plats och nyfiket satte jag mig på en bänk en bit bort. Regnet hade avtagit och som vanligt strömmade folk in till stan. Reaktionerna kom direkt på ett sätt jag inte var beredd på. Folk stannade och tittade på gungan. Skrattade och kommenterade gungans oväntade plats. Kommenterade hur stor den var och linorna. Pratade om vem som hängt den och sa ord som tokigt, vackert, konstigt, roligt och fint. Flera barn vågade sig fram direkt och som här, även barn och vuxna tillsammans.

Det är ju så jag tänker mig mina gungor. Likväl som alla omtänksamt placerade bänkar kan det även finnas gungor att stanna vid en stund.

Precis intill gågatan ligger kyrkan och dess park.

 

Dag 2. Söndag.

Jag har hört av vänner som var här på förmiddagen att det var vuxna och barn som gungade hela tiden. När jag och barnen först ser gungan sitter två tonåringar och pratar på den. Jag hinner tyvärr inte få fram kameran innan de reser sig. Blir ändå glad att jag hann se dem. De bara satt där, utan fart och pratade. En flicka kommer springande från huset intill och börjar gunga. 

När flickan sprungit iväg kommer en man med, vad jag antar, sin son. Pojken ropar - Den är kvar, och springer fram till gungan. De stannar sedan en bra stund och gungar tillsammans och var för sig. Pojken skattar så det smittar långa vägar. 

Vad hände med platsen?

De annars vanliga gångstigarna bredvid den stora kyrkan och dess träd bjöd med gungans oväntade plats en överraskning på något sätt. Lika lekfull som vackert allvarlig. En gunga bredvid en kyrka har i sina former både kontakt med jord och himmel. De stora träden och kyrkan skapar både trygghet och vördnad, varvid gungan spelade en tillsynes blygsam roll. Man ser den inte på lite längre håll om ingen sitter där. Har den besökare får parken ännu en "bänk" dit fler söker sig än de som tar sig en vilopaus på de sedvanliga bänkarna. Utanför gångstigen. Då händer också något i blicken. Mönstret bryts och tilltalar den vana vyn.

 

En sista stund på gungan innan jag tyvärr måste ta fram dolken och skära av repen och hala ner linorna. Det känns verkligen inte roligt. Det här var verkligen en sådan plats för en av mina gungor. Det blir till att ringa kommun och kyrka och se om jag får göra en permanent gunga. En ännu bättre sådan till denna plats.

Klippa hål i häcken eller höja gungan?

Ja, för vi var ju bara tvungna att uppleva hur det skulle vara om inte häcken stoppade oss från att ta ännu högre fart. Det fick bli höja gungan så ikväll har det svävats högt upp i luften.

Vilken skillnad det blev! Inte för att farten egentligen blev så mycket högre då det är svårt med de långa linorna. De gör liksom den pendlande rörelsen långsam. Men det där att sitta så högt. Det gjorde att man kände sig liten och att spänningen ökade. Och visst kom vi över häcken! Förbipasserande log gott när vi svävade ut över deras huvuden.

Det här måste göras igen! Barnen älskade det och jag med. Jag får lura på något sätt att göra gungan höj och sänkbar utan att krångla med knutar som är svåra att få upp. Detta var absolut ett sätt att maximera gungupplevelsen. Det gäller bara att komma upp och ner... 

En enkel björkgren...

En naturligt böjd björkgren blev den allra enklaste gungan.

Avslut med hamparep längst ner och strax innan kroken för att säkra gungan från att
kunna vippa fram och tillbaka.

Upp till trädets gren är det ca 4 meter.

Rönnens grenar

De smalaste grenarna är tillsågade och jag har en idé 

att jag vill väva ihop dem på något enkelt sätt. 

Under över, 

under över... 

Som att väva.

Funderar på om det räcker med 5 band?.. Hur fästet ska

vara till repen upp? Det skulle vara schysst att inte 

behöva spik eller skruv. Hrm... Fastnade efter några 

olika försök. Jag får fundera...

Samla material

 

Inför nästa gunga har jag de sista dagarna samlat ihop lite material. Ute i skogen finns det vackraste och eftersom det röjs i skogen en bit bort finns det massor av grenar att såga. Jag vet inte ännu hur den ska se ut men lite inspirerande material känns som en bra början. 

             

Mattrasor som jag fyndade på loppis. Kanske kan bli något...

Eken i Fagerbo får en gunga.

Sommarens första gunga har fått sin plats under den stora eken här på mitt Fagerbo.

 

              

Tre saker jag ville gungan skulle uppfylla:

Det skulle vara riktigt långa linor.

Sitsen skulle vara gjord i björk och ek,  vilka är de två träd gungan hänger i relation till.

Sitsen skulle vara bred nog för att kunna sitta två personer.

 

LINORNA

Linorna i sisaltågvirke (12mm) blev riktigt långa. Ca 7 m från gunga till gren. Det innebar något jag inte hade förespått, nämligen att linorna blir det som fångar ögat mer än sitsen. Längden gör också att helheten inte ses förrän på en bra bit avstånd. De första reaktionerna har varit för de ovanligt långa linorna. Folk har till och med stannat på gatan och kommenterat gungan. Verkat uppriktigt nyfikna. Jag kanske ska såga upp häcken och bjuda in förbigående på en gungstund direkt från trottoaren...

SITSEN

Sitsen är 235 mm bred och gjord av tre björkbrädor, 50 mm, och två smala ekbrädor, vardera 25 mm. Mellanrum björk-björk, 12 mm. Björk-ek 4 mm. Undertill sitter tre brädor, 50 mm vardera, för att göra den extra långa gungan stark. Gungan är 800 mm lång och 235 mm bred. Brädorna är bestrukna med träolja två gångar. Vid vardera ände finns två hål borrade varigenom repen löper för att avslutas med knutar undertill. 

ARBETSPROCESSEN I STORA DRAG

- Fundera ut gungans plats. Eken i Fagerbo.
- Bestämma träslag. Ek och björk.

- Bestämma bredd och längd utifrån kriteriet
  att två personer skulle kunna sitta. 800
  mm * 235 mm.

- Såga till alla brädorna. 

- Sandpappra brädorna och skruva ihop underifrån
  i de tre brädorna som håller ihop sitsen.

- Borra två hål i sitsens vardera ände.
- Bestryka allt trä med träolja i två omgångar.

- Sätta gummislang på den delen av repet som ska
  ligga över grenen.

- Få över de två repen över grenen. 

- Trä igenom repen genom hålen i sitsen. 

- Knyta undertill så att gungan blir vågrät.

- Provgunga.

PROBLEM LÄNGS VÄGEN

Första svårigheten kom inte förrän jag skulle få över repen 8 meter upp i luften, vilket är en bra bit att kasta och dessutom pricka rätt. Jag fäste en liten punkterad läderkula i ett lätt men starkt rep som jag försökte kasta över grenen. Det var tyvärr bara att inse min begränsning och be om hjälp. Efter ett antal misslyckade försök gick det till slut och i det första repet kunde jag fästa gungans rep och dra över. Och så en gång till..

Nästa problem, som jag ännu inte vet hur jag ska lösa utan skylift, är att repen inte kan fästas under grenen och därmed låsa gungan från att vippa något när man gungar. Det är inte mycket men skulle ändå vara en förbättring jag vill lösa. Jag får helt enkelt återkomma med detta.

Kvar att göra är också att skära av repen en bit under sitsen och se till så de inte ska gå upp. De är i nuläget enbart tejpade. Eller kanske kan man göra en knop av något slag? Jag får återkomma...
  

De första dagarnas provgungning. 

  

Utforskandet av gungan visade att den går att surfa om på i sidled riktigt högt.

När jag frågat vänner och familj som gungat hur de spontant skulle beskriva hur de upplevde gungan har jag fått följande svar:

- En härlig och ovanlig gungupplevelse.
- Man skulle vilja gunga ännu högre.
- Man känner sig ung.
- En sugande glädje.
- Som att åka i en tunnel.
- Det påminner om känslan i Lisebergs slänggunga.
- Det känns grönt.
- Det är en gemensam upplevelse med närhet.
- Det är så långa svängar!
- En rofylld luftfärd i par.
- Skönt och mjukt. Tack vare den långa pendlingen.
- Den har för lite plats.

Så fick eken sin alldeles egna gunga. Jag ser den när jag 

går ner för trappen. Den gör mig glad.