Gunga på en brygga.

Det gamla bordet hade fått stå ute i alla väder under flera år och till slut började benen ge vika. Efter att ha sågat av dessa och skrapat bordet, vars färg flagat bort nästan helt, såg jag framför mig en bit brygga svävandes i rep. Sagt och gjort, bordet fick bli ett stycke brygg-gunga under björken. Här har den nu haft sin plats sedan sommaren 2010. En välbesökt brygga, som ersatt vattnet med luft under sin stora mage.

 

För att kunna ha ett rep till grenfästet (ca 5 meter upp), vilket var det jag hade att tillgå för dagen, samlades de fyra fästena i bryggan i en gren från skogen, varifrån det långa repet fortsatte löpa upp. Grenen blev en vacker detalj och gjorde att bryggan fick ett skepp-liknande utseende. 

   

REFLEKTIONER

En pratstund i rörelse, med björkens grenar och molnen ovanför. Det sades det var enkelt att prata där.Jag tänker vidare på att man ofta pratar bra, tänker bra, när man promenerar. Rörelsen tickar på utan att man tänker så mycket på den. Tystnaderna fylls ut av rörelsen och blir sällan hotande. Man är tillsammans men inte rakt framför varandra. Kanske är det samma med en sådan här sorts gunga? Jag hörde i våras talas om en psykoteurapeft som jobbade speciellt mot ungdomar. Hon ville ha en hänggunga i sitt behandlingsrum. Nog skulle det kunna vara så även här, att den kravlösa rörelsen kan underlätta vissa samtal. 

Bord får man sällan krypa upp på. Men när bordet blev något annat har många barn sett gungan som ett ställe för lek. Själva eller tillsammans. Det har blivit skepp och kojor, spelplaner och farkoster av alla dess slag. Det är ingen gunga att ta hög fart på då den blir för farlig med dess tyngd. Den hade alltså varit störtförbjuden på en offentlig plats. Här hemma går det bra när barnen vet. 

 

Gungan verkar som aktiv och passiv plats både för vuxna och barn. Ofta har vänner gått och satt sig en stund, precis som jag själv.  Särskilt när förmiddagssolen ligger på gungan. Vuxna har lagt sig och vilat en stund, läst tidningen eller varit där tillsammans med ett barn. Barnen sätter sig också ofta själva korta stunder, som små pauser innan de kommer på nästa idé de vill göra. Tillsammans leker, pratar eller har de haft det som fikabord.